Frederiksborgshästen är världens äldsta dokumenterade ras. Det finns äldre raser men ingen har varit lika flitig att för bok över hästarna som de danska kungarna. Därför kan härstamningar i många fall följas ned till 1600-talet.

Rasen grundades, som så många andra raser, på iberiska hingstar och inhemska ston i ett försök att få fram en dansk ridhäst för det dåtida krigets krav. Namnet kommer från att rasen föddes upp på Fredriksborgs slott utanför Roskilde, då det förnämaste slottet i Danmark. Man lyckades så bra med aveln att rasen blev eftertraktad vid många europeiska hov. Den franska solkungens hovstallmästare de la Guérinière beskriver i sin ridhandbok att den danska hästen är en utmärkt springare, dvs duktig på skolsprång.

Rasen kännetecknas av en konvex nosrygg, ett arv från de spanska hingstarna. Även har rasen en lång svanhals, mandelfomade ögon och förhållandevis små hovar.

Till rasens popularitet bidrog naturligtvis även deras spektakulära färger. I rasen fanns den spektakulära tigrerade färgen vilket var på modet under barocken. Den tigrerade färgen nedärver sig på sådant vis att om hästen har två anlag för färgen, alltså ett från varje förälder, blir den inte prickig utan föds och förblir helvit. Detta är alltså ingen skimmel och ingen cremello utan kort och gott en vit häst. Vita hästar användas ofta vid ceremoniella sammanhang,. Det finns otaliga målning har på kungar vid högtidliga tillfällen som kröning och liknande, ridande en vit häst.

De färgglatt tigrerade hästar man ofta ser på ridbilder från  barocken är alltså ofta frederiksborgshästar, som troligen den lilla bild som fått bli denna sidas avatar. Likaså är de vita hästarna på praktmålningar från barocken ofta frederiksborgshästar.

Rasen var så populär att man redan under 1600-talet importerade hästar till ett stuteri i spanska Cordoba. Även har rasen ett betydande inslag på lipizzaner-aveln. Hingsten Pluto, som är grunden för en av hingstlinjerna, var en frederiksborgshäst född i Danmark. Det finns även fortfarande stolinjer i lipizzaner-aveln som grundar sig på frederiksborgs-ston.

Under långa tider födde dansk kronan upp helvita frederiksborghästar på slottet Christiansborg i Köpenhamn. Dessa hästar användes för stats-ceremonier men även som kungens ridhästar. Kung Kristian X red sin dagliga morgonritt genom Köpenhamns gator under den tyska okupationen under andra världskriget.

Men redan då hade rasen fått problem. Den stora populariteten i Europa hade gjorts att de bästa avelsdjuren sålts bort. Napoleontiden satte ett abrupt slut för ridkonsten vid de europeiska hoven. Efterfrågan av ”en god springare” var borta. Stuterierna på Frederiksborg och Christiansborg lades ned. Aveln fortsatte hos lantbrukare varför den barocka skolhästen långsamt formades om till en vagnshäst. Prickiga hästar var inte längre på modet varför det tigrerade anlaget försvann ur rasen. På de sista spillrorna av de prickiga stolinjerna skapades knabstruppern. Frederiksborgshästen är idag vanligtvis fux med tecken. Det finns även svarta, bruna, isabell- och borkfärgade hästar men dessa är sällsynta.

Trots mer än 50 års målinriktad avel mot stora körhästar kan man fortfarande hitta mycket trevliga ridhästar med de karakteristiska dragen.

Idag är rasen mycket liten med cirka 2000 levande individer. Det föds alldeles för få föl, färre än 20 om året, för att framtiden skall vara säkrad. I Danmark har rasen ett dåligt rykte, likt många inhemska gamla raser. Den anses inte kunna mäta sig med det danska varmblodet som ridhäst, och efterfrågan på körhästar är ju mycket liten.

Danska avelsförbundets hemsida hittar ni på http://fhf.dk/.